Hans kollega på Mullsjö folkhögskola, Pär Gunnarsson, reser med grupper till lägret och hjälpte honom att få tillstånd att fotografera inomhus, något som annars är ovanligt. De tillbringade en vecka i det forna dödslägret för att skildra tomheten efter dem som förnedrades, torterades och mördades. Henrikssons bilder visar de väggar och ytor som återstår när människorna försvunnit. På det sättet skapar han en möjlighet att se Förintelsen ur nytt perspektiv
23 jan 2015 - 28 feb 2016
Auschwitz KZ I-II
”Det är bra om du lär dig om tiden före andra världskriget så att du känner igen tecknen, för jag tror att de kommer att dyka upp igen.”
Jag försökte skildra den tomhet som bara döden kan skapa
– Det var viktigt att skala av alla snabba sanningar. Som svastikor. Dem läser man in snabbt, sedan är man färdig med bilden. Man kan svepa förbi och tänka ”schysta bilder”, eller så kan man stanna upp och placera sig själv där.
Det lågmälda framhålls också i stipendiemotiveringen: ”… för att han med ett enkelt grepp öppnar upp Förintelsens innersta rum där frånvaron av offer och förövare låter betraktaren ta plats. Obehagligt nära det närmast ofattbara.”
Örjan Henriksson fick sin första kamera när han var tolv. Hans morbror var skicklig fotograf och musiker och blev både idol och lärare. Men Örjan Henriksson är också musiker, han tog masterexamen i klassisk gitarr och turnerade i mer än tio år världen runt tillsammans med en japansk flöjtist. När han i slutet av 80-talet blev uttagen till en master class hos den ansedde fotografen Arnold Newman i New York avslutade han dock musikkarriären för att koncentrera sig på fotografi.
Till utställningen produceras en katalog formgiven av Patric Leo.
Pär Gunnarsson har skrivit musik som bearbetats av Örjan Henriksson och som beledsagar bilderna i utställningen. Cellisten Ragne Pettersson spelar.
Läs mer om Örjan Henriksson