Albin Zernanders personarkiv tas omhand
”Detta arbete har till författare en man, som tack vare energi samt naturliga håg och fallenhet för studier lyckats tillägna sig ett mått av kunskaper, som för en hantverkare – han är till yrket byggnadssnickare – väl måste anses vara tämligen ovanligt.” Så börjar recensionen av Albin Zernanders bok Alster från äldre och nyare tid. Minnen, anteckningar och samlingar. Han lät trycka den själv i Kristinehamn i år 1921.
Innehållet av hans bok är uppdelat i många smärre kapitel och skildrar livet inom Alster förr och i hans tid. Som man gjorde under den tiden, handlade detta om allt, vad man då tänkte sig värt att berätta: ur de gamlas liv och seder, den dagliga insatsen att klara livet, sagor och dikter, hantverk och industri och mycket mer. Nästan hundra år senare känns det som bitar ur en sedan länge försvunnen värld.
Albin Zernander som bodde i Alsters socknen tiden 1877-1944 är för de flesta av socknens invånare idag helt okänd. Och ändå var denne man en föregångare när det gäller hembygds- och dokumentationsarbete. Han kan sägas vara en av de stora när det gäller svenskt hembygdsarbete. Tack vare eldsjälen Erland Bergqvist i Ulvsby som kontaktade mig under sommaren har Värmlands Museum med glädje tagit över Albin Zernanders böcker och personarkiv.
Erland Bergqvist, som själv 1980 initierade ett stort insamlingsprojekt och håller fortfarande på med bildinsamlingen, är just nu den som vet bäst, vem Albin Zernander var. Han berättar om honom:
”Albin Zernander som bodde i Alsters socken tiden 1877-1944 är för de flesta av dagens innevånare helt okänd. Och ändå var denne men en rese och föregångare när det gäller hembygds- och dokumentationsarbete. Han kan sägas vara en av de stora när det gäller svenskt hembygdsarbete.
Han var sagesman åt Nordiska Museet, dit han genom åren lämnade över 500 uppsatser. Mats Renberg, som författade en jubileumsskrift för Nordiska Museet framhöll att det var tack vare alla duktiga sagesmän landet över som vi idag vet så mycket om liv och seder i det gångna Sverige. Men den ende som i förordet nämns vid namn av dessa sagesmän var Albin Zernander. Han var en verklig mångsysslare, som fick också Hazeliusmedaljen i början av 1940-talet. Han behärskade flera språk och förde skriftväxling med vetenskapsmän, forskare, botaniker, fjärilssamlare på olika håll i Europa. Vidare var han fotograf, duktig tecknare, fiol- och orgelbyggare, för att nämna några områden.
Albin Zernander bodde på Furulid, vilket han själv byggde på 1910-talet. Där har under senaste år ett barnbarn, Erik Alsterdal levt fram till sin död tidigare i år. Ett stort tack bör riktas till Erik, som insåg värdet av Albins arbete och vårdade detta ömt. Albins arbetsrum på andra våningen har under alla år stått intakt, men städats och skötts. För några år sedan fick jag tillfälle att med kamera komma upp för att dokumentera. Jag fick också låna ett antal fotoalbum och dagboksanteckningar, vilka jag skannade av.
Efter Erik Alsterdals frånfälle, har vi nu tack vare samlade insatser lyckats bevara merparten av vad Albin Zernander lämnade efter sig. Det finns nu i Värmlands Museums magasin i Ulvsby. Det kommer i en nära framtid att vara föremål för ett omfattande forskningsprojekt.”
Att förvalta och utvärdera den folkloristiska kunskap som finns i Albin Zernanders arkiv som vi kunde ta över nästan orört, är ingen lätt uppgift. Men det är viktigt och aktuellt. Det är en enastående chans att studera tankar, synpunkter och idéer av en iakttagare i ett samhälle som snart skulle förändra sig fullständigt.