månadens konstnärskap

Till och med december 2009 presenterade vi ett konstnärskap månaden i Cyrillushuset. 2010 och framåt kommer vi göra plats för andra typer av utställningar i Lilla kabinettet.

 

 

Evert Lundberg (f. 1922)

Evert Lundbergs konstnärskap handlar i huvudsak om grafik och akvarellmåleri. I hans grafiska produktion är det framför allt torrnålsgrafiken som bär mästarens signum. Här visar sig Everts absoluta särart vilket består i ett spel mellan det vita papperet och en kraftig men nyanserad svärta. Även hans akvareller bygger mycket på spelet mellan det varma ljuset och skuggornas djupa mörker.

Sina motiv hämtar han med förkärlek från det vindpinade gotländska landskapet. Men det kan också lika gärna handla om Kristinehamns skärgård eller motiv från någon av hans resor, främst minns man kanske hans bilder från England. Det handlar ofta om det öppna landskapet som rymmer både dramatik och möjligheten till poetisk eftertanke.

Även om det inte direkt har med hans konstnärliga gärning att göra, känns det fel att inte nämna Evert Lundbergs betydelse för generationer av unga grafiker och andra konstnärer genom sin rektors - och lärargärning på Kyrkeruds Estetiska Folkhögskola i Årjäng (1970-1987).

 

 

November 2009

Annica Berglund och Ditte Reijers

Annica Berglund (f.1960) arbetar som konstnär med skulpturer i ovanliga material. Märk hennes skulptur på höstsalongen 2005 "Svanesång" som delvis var gjord av spagetti eller hennes tidigare skulptur "Vem ska kakan smaka", bestående av tuggummi och en älgtand.

Ditte Reijers (f.1961) är i grunden utbildad skulptör med en diger meritförteckning men är också bildskapare av rang. Hon har precis som Annica deltagit i flera av Värmlands Konstförenings höstsalonger och haft många separatutställningar runt omkring i Sverige.

Annica Berglund och Ditte Reijers möttes av en slump och startade i Karlstad kommuns regi konstprojektet: "Rummet" 2004 - 2006. Under denna tid tillkom deras första kortfilm "Serviettvikarna". Sammanlagt har det blivit fyra filmer. I arbetet tillsammans har de också utfört en offentlig utsmyckning i Ungdomens hus i Karlstad.

Temat för deras gemensamma filmprojekt var "Rening" och här ingår kortfilmerna: "Serviettvikarna"(2005), "Tvätterskorna i Paris"(2006), "Mental mezzanin " (2007) och den senaste filmen "Jag drömde jag var en människa" (2009).

Om sina filmer och sättet att arbeta säger de själva: " Först har vi sett på temat från specifika infallsvinklar och låtit våra tankar flöda på temat, sedan har vi valt ut olika inre och yttre platser som vi tyckt varit spännande att utforska. Här kommer själva filmandet in och det material som då blivit till är sedan det vi haft att förhålla oss till under redigeringsarbetet. Vi har inte kompletterat med nytt filmmaterial utan sett det som en utmaning att 'måla med den färgpaletten' vi har lagt upp åt oss. Våra tankegångar har också utvecklats under redigeringsarbetet och i vissa fall påverkat slutresultatet."

 

 

Oktober 2009

Marc Broos
Föddes i Eindhoven 1945. Studerade konst vid Kungliga Konsthögskolan Hertogenbosch i Holland.

Började med att etablera sig i Värmland som skulptör under tidigt 80- tal men är nu lika mycket känd som målare och grafiker. Ett signum för hans konstnärskap är annars installationen som han är så gott som ensam om att arbeta med i Värmland.

Mest känd är Marc kanske för sitt stora livsprojekt: "Alma Löv - Konstakt" som startade 1998 och som han fortfarande driver med stor intensitet. Det är Värmlands intressantaste konstprojekt i genom tiderna och består av ett 10-20 paviljonger, dit konstnärer från hela världen bjuds in för att ställa ut.

Han har även fört ut värmländskkonst i övriga Sverige bland annat genom sina mångåriga projekt på Stockholm Art fair. Att välja ut något projekt som intressantare än det andra vore förmätet, för varje projekt signerat Marc Broos är alltid tänkvärt, upprörande och vackert.

 

September 2009

Albertus Pictor (1440-1509)

År 2009 är det 500 år sedan Sveriges störste medeltida konstnär Albertus Pictor gick ur tiden. Efter sig lämnade han ett rikt arv av måleri och figurbroderi som än idag är högst levande.

Albertus Pictor föddes i den lilla tyska staden Immenhausen år 1440 och var känd under flera namn: Albertus Ymmenhusen, Albrekt Målare eller Albrekt Pärlstickare.

I svenska källor möter vi honom för första gången som borgare i Arboga år 1465. Senare omnämns han i Stockholm, då han gifte sig med Johan Målares änka Anna, och bosatte sig i ett stenhus vid Norreport som hon hade ärvt efter sin framlidne make.

Kommande år bedrev han två framgångsrika yrkeskarriärer i Stockholm; på sommaren som målare och på vintern pärlstickare d.v.s brodör i syateljén hemma. I Uppsala domkyrka finns en färgsprakande Mariaskrud av hans hand.

Man kan med säkerhet tillskriva Albertus Pictors verktstad målerier i ett trettiotal kyrkor runt Mälardalen. Utsmyckningar fulla av fantasi och färgprakt.

Stora projekt som inkluderade många medarbetare. Den målade ytan i kyrkor som Härkeberga eller Täby, hans idag bäst bevarade målningssviter, är ca 600 kvadratmeter.

Albertus Pictors livsverk gör honom till en av de största i den svenska konsthistorien.

 

Augusti 2009

KARIN FRYXELL (1911-2003)

Karin Fryxell föddes 1911 i Stockholm och var verksam som konstnär, fotograf och författare i över 60 år. Hon studerade två år på målarskola i Stockholm och fortsatte sedan till Paris. Hon ansågs vara en mycket lovande porträttmålare och naturromantiker. Många motiv präglades också av hennes religiösa engagemang.

På grund av att hon i unga år drabbades av tbc, tvingades hon ge upp konstnärskarriären, men hennes skapande kom att ta en ny bana.
Klinten i Filipstad var från slutet av 1930-talet Karin Fryxells sommarbostad, och kanske var det den trolska Bergsslagsskogen som inspirerade henne till att börja skapa egna dockor som hon placerade i olika miljöer och fotograferade. Resultatet kom att bli hela 14 böcker om de små trollen Sotlugg och Linlugg och deras vänner.

Den första boken var färdig år 1941 och liknade ingen annan barnbok. Sagor med motiv från tomtar och troll var sedan länge välkända, men att illustrera böckerna med fotografier av de små trollen och andra dockor var något helt nytt. Ingen förläggare vågade satsa pengar på boken, så Karin bekostade själv tryckningen. Succén blev omedelbar och hon jämfördes med både Walt Disney och Döderhultaren.

Hon var också forskare, och skrev om sin berömda släkt. Framför allt om sin farfarsfar, historikern Anders Fryxell, ledamot av Svenska akademien och författare till Värmlandsvisan.

Karin Fryxell avled i Filipstad år 2003, hon blev 92 år gammal.
Klinten hålls fortfarande öppet, där finns Sotlugg och Linlugg och ett hundratal andra dockor som känns igen från böckerna. Man kan också besöka Karins egenhändigt byggda kapell som står till förfogande för barndop och vigslar.

 

Juli 2009

Den svenska modernismen

Att hitta den absoluta tiden för modernismens födelse i svensk konst är vanskligt och i det närmaste omöjligt. Men två viktiga händelser för en friare konst i Sverige är Konstnärsförbundets brytning med Konstakademien i slutet på 1800-talet och efter det de konstnärer som 1907 bildade gruppen ?De unga?.

"De unga" var en relativt löst sammansatt grupp med konstnärer som varit i Paris och anammat de nya intentionerna inom måleriet. De hade studerat för Henri Matisse och tagit del av hans "expressionism", som byggde på ett fördjupat intresse för färgen som uttrycksmedel och ett friare förhållande till formspråket.

Gruppen genomförde tre utställningar tillsammans den första viktiga 1909, som gav upphov till begreppet "1909 års män" och sedan de följande åren 1910 och 1911. Bland medlemmarna fanns då ingen kvinnlig representant. Vid en ombildning 1912, då man antog namnet "De åtta", fanns också en kvinna representerad - Sigrid Hjertén.

Här presenterar vi några av gruppernas medlemmar och konstaterar att Ture Ander kanske var den som förde modernismen till Värmland. 

 

Juni 2009

Cyrillushuset 80 år

Klockan fyra på eftermiddagen den 22 juni 2009 är det precis 80 år sedan prins Eugen invigde vårt vackra Värmlands Museum på Sandgrund. Cyrillushuset fyller jämt - och är kanske piggare och fräschare än någonsin.

Kinesiskt tempel
Ett kinesiskt tempel, lyft av fyra örnar som spejar ut från taket. Och en omgivning inspirerad av Taj Mahal. Arkitekten Cyrillus Johansson hade stora visioner när han fick uppdraget att skapa en ny museibyggnad för Värmland.
"En byggnad, vigd åt skönheten och hembygden, konsten och kulturen" sade han själv om huset.

När Cyrillus Johansson började skissa på Värmlands Museum tog han fasta på de kinesiska tempelbyggnaderna. Han ville att huset skulle vara en del av parken, dolt bland träden på udden. Vattnet runt om var viktigt.

Som första entré möter oss en pergola. Via den kan vi vandra längs en 110 meter lång och magnifik spegeldamm. För att riktigt understryka vattnets betydelse har han gjort hela byggnadens mittenparti genomskinligt.
Står vi rakt framför huset kan man se Klarälven breda ut sig på andra sidan.

Slamputs och ärgad kopparplåt
Till fasaden använde Cyrillus sitt favoritmaterial, tegel. Väggarna är slamputsade med ett tunt lager kalkbruk i en ockragul ton. Det kinesiskt inspirerade och utsvängda taket är gjort av ärgad kopparplåt och som vakter på taket har Cyrillus placerat ut fyra ståtliga örnar.

I mitten av byggnaden finns en stor öppen innergård. Det är den som gör att vi kan se rakt genom byggnaden. På väggarna här finns än i dag bilder som ristats i vått murbruk. I sin egen bok "Byggnaden och staden" berättar Cyrillus att bilderna skildrar de finska nybyggarnas insatser i värmländsk odling.

Genom åren har flera förändringar gjorts i huset. Sandgrundsudden utanför museet har fyllts på vilket innebär att vattnet kommit längre bort från museibyggnaden.

Arkitekten Cyrillus Johansson
I 1910-20-talets Sverige var han en välrenommerad arkitekt. Han hade eget kontor i Stockholm och var bland annat stadsarkitekt i Södertälje. I Stockholm har han ritat hyreshus på Norr Mälarstrand, villor i Diplomatstaden och Vin- och Spritcentralens lagerbyggnad i Vasastaden. Tillsammans med ingenjörer ritade han också Årstabron, inspirerad av romerska akvedukter. 

 

Maj 2009

Sven Schützer-Branzén (1925-2006)

Sven Valdor Schützer-Branzén föddes i Borgvik 1925. Han blev tidigt föräldralös och hamnade hos köpmannafamiljen Branzén i Sunne. På den tiden var det viktigt att ha ett "vanligt" yrke, varför han utbildade sig till yrkesmålare och arbetade en tid som reklamtecknare.

I slutet på femtiotalet träffade Sven konstnären Erling Ärlingsson som kom att bli hans lärare under åren 1958-1960. Det hela utvecklades till en livslång vänskap då de delade mycket av synen på livet och de konstnärliga idealen.

Senare, 1977, studerade Sven också en kortare tid i Paris vid Académie de la Grand Chaumière. Men egentligen var det naturen med alla sina färger och former som var Schützer- Branzéns egentliga läromästare. Här hämtade han oförtröttligt sin inspiration, vare sig det var i Provence eller i närmiljön runt Krokbäcken där han var bosatt.

När man läser recensionerna och beskrivningarna över Svens konstnärskap återkommer ofta formuleringar om hans färgglädje och känsla för färgen. Själv betonade han ljusets betydelse för sin konst:

"Grunden för känslan i bildbyggandet ligger i ljuset. Ljuset nyanserar det koloristiska ger perspektivet och påverkar sinnelaget. Den dag, då ljuset inte är tillräckligt starkt är inte motivationen att utföra något konstnärligt heller så stark".

 

April 2009

Herman Reijers (1935 - 2001)

Hermannus Johannes Reijers föddes i Amsterdam den 25 mars 1935.
Som 17-åring studerade han vid Konstakademin i Amsterdam,
1952-1954. Därefter skulle han leva som fri konstnär, något som var både tufft och besvärligt i efterkrigstidens Holland. Herman reste då till Sverige som han hade hört så mycket bra om. 1954 anlände han till Värmland där han hade kontakter. Konstnären Herman var verksam som skulptör, tecknare, grafiker, målare och han var dessutom en stor kulturpersonlighet som satte djupa avtryck i landskapet.
Han arbetade också under vissa perioder som teckningslärare i Grums och Forshaga. Men sin största lärarinsats gjorde han på Kyrkeruds Estetiska Folkhögskola i Årjäng mellan åren 1976-1997.
Det går dock inte att beskriva Herman Reijers utan att nämna hans stora engagemang i människorna och samhället. Han var en bildad humanist redo att ta strid mot orättvisor, förtryck och intolerans. Detta och hans psykologiska insikter i människans djupare skikt finns alltid med som en ingrediens i hans konst.
Flera av de värmländska kommunerna kan ståta med en offentlig skulptur av Herman Reijers. Han finns i Karlstad med flera verk bl a. "Sola i Karlstad" och "Vindögat". Andra orter där man kan hitta skulpturer av hans hand är: Forshaga, Deje, Hammarö, Arvika, Grums, Sunne och Torsby. Utanför Värmland märks han stora skulpturgrupp i Eskilstuna och "Väktaren" i Gällivare.
Vi visar här ett axplock ur den samling konstverk och skulpturer som Värmlands Museum förvärvade 2006.

 

Mars 2009

Ylva Lundin Andersson (1964 - )

Ylva Lundin Andersson föddes i Stockholm 1964, men är uppvuxen och bosatt i Värmland. Hon gick på Kyrkeruds estetiska folkhögskola 1982-1984 för att sedan fortsätta till Göteborg där hon studerade på Konstindustriskolan. Hon fick sin Master of Fine Arts in Design 1992. Hon är verksam som keramiker och har sin "Ateljé Skogen", i Södra Lerudden i närheten av Årjäng. Ylva är också verksam som illustratör och bildkonstnär. Bland illustrationsuppdragen märks bl.a.: "Rim och Reson", 1987 av Thore Skogman och "175 Frågor och svar i trädgårdsdags" av Samuelsson och Schenkmanis.

Om sin keramik säger Ylva själv:

I skapandet med lera söker jag efter dekorativ enkelhet. Eller kanske materialets innersta väsen? Vill gärna ha keramikleran "naken", eller sparsamt glaserad så att den naturliga färgen kan anas därunder. Fast ibland kan jag frossa i en färgstark glasyr, på grund av ett felköp. Eller bara för att bryta mönstret. Jag tycker om att experimentera och konstruera. Arbetar för närvarande mest med Lergodslera.

Har nog en speciell förkärlek till den runda formen. En "urform" som passar så bra till materialet. Klot och cirkelrörelser, från livets minsta beståndsdel till universums yttersta planet. Jorden som snurrar runt solen. Historien som upprepar sig. De onda och de goda cirklarna. Kretsloppen, klockan och hjulet. Ringarna på vattnet i en skål...

 

Februari 2009

Hans Norman (1928-1994)

Hans Norman var jämtlänning och föddes den 3 januari i Hackås. Efter sin utbildning på Konstfackskolan i Stockholm, där han utbildat sig till teckningslärare, genomförde han flera studieresor bland annat till Frankrike och Holland. Han arbetade som teckningslärare vid folkskoleseminariet i Skara och hamnade så småningom på bildinstitutionen vid dåvarande högskolan i Karlstad. Sitt konstnärskap bedrev han vid sidan av sitt ordinariearbete och han var sparsam med utställningar i Värmland. Sin första separata utställning i Karlstad hade han på Galleri Konstkällaren 1985. Sedan följde utställningar på både Konstfrämjandet och Galleri Gripen.

Hans Norman var målare, tecknare och grafiker. Framför allt märks hans akrylmåleri som han experimenterade med och utvecklade till mästerskap. Han var på många sätt en intellektuell konstnär i dialog med hela konsthistorien, såväl den abstrakta expressionismen som den svenska sekelskiftes symbolismen.

Bakom de till synes abstrakta målningarna finns alltid en naturupplevelse som genom gått en reducering. Ett koncentrations bad om man så vill där ljuset är den viktigaste ingrediensen.

Oftast är det landskapet från Bohuslän som är bakgrunden till målningarna. Ett landskap som Hans Norman kände utan och innan och sedan bearbetade.

Tecknaren hans Norman var flyhänt och han sökte efter ögonblickets ingivelse. Teckningarna i den här utställningen är alla utförda framför tv-apparaten. Under den korta sekvens personerna framträdde i tv-rutan tecknade Norman deras porträtt. Vi förstår då vilken koncentration som krävdes och vilken insikt han hade i, att på så kort tid, finna och fånga de typiska särdragen i ett ansikte.

 

Januari 2009

Sigrid Kjellin (1876-1958)

Sigrid Kjellin är den konstnärinna som är rikligast representerad i våra samlingar. Vi har närmare 2 000 verk av hennes hand. Under en tid av 16 år, från 1930 ? 1946, dokumenterade hon allmogeskåp och andra allmogeföremål runt omkring i Värmland. Om detta arbetes uppkomst och dess mödor kan vi läsa i en artikel i Ord och bild från 1942.
(se separat utlagt särtryck).
Hon föddes i Stockholm och var dotter till Gustaf Victor Kjellin och Maria Josephina Öman. Hennes bror Helge Kjellin är välbekant för många värmlänningar då han var Värmlands Museums intendent 1928 ? 1950 och landsantikvarie 1938 ? 1950.
Sigrid utbildade sig vid Tekniska Skolan i Stockholm och reste sedan ut i Europa föra att fördjupa sina kunskaper. Vid Sèrvefabrikerna i Frankrike lärde hon sig mycket om dekorationsarbeten vid utformning av serviser och annat. Väl hemkommen till Sverige sökte hon sig till Rörstrand och var där medarbetare till Arvid Baeckström.
Sigrids stil är dekorativ och präglad av tidens dominerande konstriktning symbolismen. Detta gäller även hennes friare måleri. Hon var medlem i ?Föreningen Svenska Konstnärinnor? och deltog flitigt i deras utställningar.

 

December 2008

Stig Olson (1936 - )

"Det är bra om det jäklas under resans gång, det sätter igång tankeprocesser."
Orden är Stig Olsons, tecknare, målare och collagets mästerlige utövare. Jazz, idrott, självporträtt och Gustaf Fröding är några av de motivkretsar som Stig Olson arbetat med. Det har resulterat i en fantastiskt rik produktion av bilder som kan ses på galleri- och museiväggar, men också i böcker som illustrationer till andras texter, eller egna produktioner som ex. "Jazz på liv och död".
Stig Olson utbildade sig vid Konsthögskolan, Stockolm och började sin konstnärsbana som tecknare och grafiker. Han gick senare över till oljemåleri, en teknik som han tyckte var svår att få ordning på.
En väg att komma vidare i bildmakeriet var collaget, en teknik vilken Stig Olson upptäckte av en slump, men som han senare kommit att driva till perfektion.
Han hanterar suveränt bitar av egna grafiska blad, tidningssidor, tapetbitar och kombinerar detta med ett expressivt måleri, vilket ger ett fantastiskt "tryck" i hans bilder.
Stig Olson har genom åren haft många och stora utställningar, här på Värmlands Museum visade han c:a 200 bilder vid sin stora utställning år 2000. Han är också representerad vid en rad institutioner ex. Moderna Museet, Nationalmuseum och Uffizierna i Florens.
Stig Olson är ingen "lagom" konstnär.
Inte ens en stroke har förmått att lägga band på hans arbetslust och skaparkraft, oförtrutet, nu med höger hand, tecknar han vidare.

 

November 2008

Gerd Göran (1919 - )

Ett långt liv i konsten, och med fortsatt full skaparkraft!
För bara några månader sedan avslutades en stor separatutställning på
Kristinehamns Konstmuseum, med i stort sett nygjorda verk, av en 89-
årig konstnär.
Gerd Göran, som konstnären heter, föddes i Västmanland, växte
upp i Karlstad och fick sin utbildning vid Tekniska skolan (nuvarande
Konstfack) och vid Högre Konstindustriella Skolans textillinje. För det var
med textil konst det började, redan 1941 blev hon delägare i ett väveri
i Rackstad utanför Arvika, där hon bosatte sig med sin man skulptören
Niklas Göran (1913-2000).
På 1950-talet började Gerd att arbeta med måleri, och hennes textila
verk blev till i form av applikationer och collage. Under den här tiden
formgav hon för tapetindustrin, exemep mönstret ?Slån?.
1963 debuterade hon på det klassiska stockholmsgalleriet ?Hos Petra?,
och under åren som följde blev måleriet alltmer viktigt. Ett bildskapande
som skildrar naturen i en färgskala från djupaste jordfärger upp till
ljusaste solgult.
Sedan många år är Gerd bosatt på gården Sångshyttan, där hon
med kraft ägnar sig åt att måla det omgivande landskapet. Nedsatt
synförmåga har på intet sätt påverkat hennes bildskapande i någon
negativ riktning, tvärtom så gnistrar hennes bilder av vitalitet och säker
form- och färgbehandling.
I vår lilla utställning kan vi också visa prov på Gerd Göran som grafiker, i
ett par linjesäkra blad från 1950-talet.
Gerd Görans konst är en ständigt pågående berättelse om kraften och
skönheten i det vi har runt oss. Livet.

 

Oktober 2008

Lasse Sandberg (1924-2008)

Lasse Sandberg är urstockholmaren som blev värmlänning. Utbildad vid Anders Beckmans skola, och tidigt verksam som skämttecknare och illustratör i olika publikationer som, Industria, Folket i Bild, Perspektiv, Söndagsnisse-Strix, tidningen Vi, med flera.
I början av 50-talet påbörjade Lasse Sandberg ett samarbete med sin hustru, författaren Inger Sandberg, som resulterat i ett hundratal barnböcker. Figurer som, "Pulvret", "Laban och Labolina2, "Lilla Anna2 är kända världen över.
I böckerna har paret utvecklat ett unikt sätt att arbeta, som de själva kallar för ett "symbiotiskt författarskap", och där Lasse Sandbergs, till synes enkla, bilder i tusch, krita eller collageteknik på ett genialt sätt samverkar med texten.
Parallellt med det gemensamma arbetet med barnböcker, så gör Lasse Sandberg också egna, fristående bilder. Vare sig det rör sig om detaljerade, finstreckade tuschteckningar eller frodiga collage (där ibland ganska halsbrytande bildelement kan överraska den observante betraktaren!) så är allt gjort med stor berättarglädje och glimten i ögat.
De bilder vi möter här i rummet är dels "egna" och dels samverkande med en text. Vi får i de senare en inblick i tillblivelsen av en "Tummen"- bok, med marginalskisser och kommentarer till trycket. En yrkesmans krav på precision, och en snabb blick bakom kulisserna, en glimt av hemligheten bakom Lasse Sandbergs roliga, effektiva och spännande bildberättande!
Värmlands Museum visade år 2002 en stor retrospektiv utställning av Lasse Sandberg. 

 

September 2008

EEE - Elis Ernst Eriksson ( 1906-2006 )

Dagboksanteckningar, Reportage, Identifikation och
Tomrum

Elis Ernst Eriksson föddes i Stockholm 1906, och växte upp hos fosterföräldrar. Hans riktige far hette också Elis Eriksson - Elis i Taserud - och var fabrikör i sin fars, Erik Olssons, Möbelsnickeri i Arvika. Elis i Taserud var en omtalad person, och det går fortfarande många historier om hans rappa tunga och pillimariska sätt. Trots att far och son aldrig träffades verkar det som om Elis ärvt denna egenskap i rakt nedstigande led. Det saknades heller inte konstnärligt påbrå. Skulptören Christian Eriksson var hans farbror och Liss Eriksson jämnårig kusin.

Under ungdomsåren arbetade Elis Ernst som springschas i olika butiker i Stockholm, och han roade sig med att göra karikatyrer av damerna som jobbade där. Dessa teckningar var så skickligt utförda att han antogs till gratis studier vid Edvard Berggrens målarskola. Dessa studier blev emellertid inte långvariga, och då han beslöt sig för att satsa på en yrkesutbildning valde han att bli målare. Inom målaryrket utbildade han sig bland annat vid Tekniska skolan (Konstfack) vid dekorativa
avdelningen, och år 1934 kom han in på Konsthögskolan.

På Konsthögskolan premierades han med flera stipendier, men han kände att studierna var akademiskt förstenade, och "att det fanns en annan dimension, utöver avbildandets dimension". En resa till Paris och mötet med bland andra Picasso, Matisse och Maillol gjorde intryck, och därefter bröt han helt med Konstakademins ideal.

Elis Ernst Eriksson kom att verka som skulptör och bildkonstnär i över 70 år, och hans säregna bildvärld liknar ingenting annat. Ofta handlar det om olika sorters rum där det finns spår av individer och deras ord och handlingar. Själv har han delat in sitt konstnärskap under fyra rubriker:
Dagboksanteckningar, Reportage, Identifikation och Tomrum.
Bild och språk hör ihop. Att läsa orden är lika viktig som att se bilden, och maskinskrivna textremsor slungar ut stenhårda kommentarer, omöjliga ordlekar eller instruktioner om hur man skall röra sig i bildrummet. Ernst Elis Eriksson strävar hela tiden bort från det mimetiska, det avbildande och det individuella för att i andra dimensioner söka efter meningen med livet.

 
» Skriv ut
 
 
 
Translate (choose language):
Dela |
 
Värmlands Museum, Sandgrundsudden, Box 335, 651 08 Karlstad
Tel: 054-701 19 00, Fax: 054-701 19 98 // E-post: museet@varmlandsmuseum.se
Personallogin/Webmail // Om Webbsidan // Om Cookies