Sven Valdor Schützer-Branzén föddes i Borgvik 1925. Han blev tidigt föräldralös och hamnade hos köpmannafamiljen Branzén i Sunne. På den tiden var det viktigt att ha ett "vanligt" yrke, varför han utbildade sig till yrkesmålare och arbetade en tid som reklamtecknare.

I slutet på femtiotalet träffade Sven konstnären Erling Ärlingsson som kom att bli hans lärare under åren 1958-1960. Det hela utvecklades till en livslång vänskap då de delade mycket av synen på livet och de konstnärliga idealen.

Senare, 1977, studerade Sven också en kortare tid i Paris vid Académie de la Grand Chaumière. Men egentligen var det naturen med alla sina färger och former som var Schützer- Branzéns egentliga läromästare. Här hämtade han oförtröttligt sin inspiration, vare sig det var i Provence eller i närmiljön runt Krokbäcken där han var bosatt.

När man läser recensionerna och beskrivningarna över Svens konstnärskap återkommer ofta formuleringar om hans färgglädje och känsla för färgen. Själv betonade han ljusets betydelse för sin konst:

"Grunden för känslan i bildbyggandet ligger i ljuset. Ljuset nyanserar det koloristiska ger perspektivet och påverkar sinnelaget. Den dag, då ljuset inte är tillräckligt starkt är inte motivationen att utföra något konstnärligt heller så stark".