Inspirerad av den romantiserande Düsseldorfskolan förblir porträtten Augustas favoritmotiv, och då hon fick egna barn och barnbarn fick de självklart stå modell.

Augusta Jensen, dotter till brukspatron Andreas Elieson, föddes 1858 i Grums. Tvärtemot många av den tidens familjer, som ville att döttrarna skulle hållas hemma och gifta sig tidigt, lät man Augusta skaffa sig en internationell konstutbildning.

Redan som 19-åring reste hon till Düsseldorf på egen hand där hon under tre år studerade måleri för Bengt Nordenberg, en känd folklivsskildrare, och den norske målaren Stoltenberg. Den så kallade Düsseldorfskolan hade stor betydelse för den skandinaviska konsten, och det var många som reste dit för att studera. Skolan hade sin viktigaste period under åren 1830-1870, och motiven var nationalromantiska skildringar av landskap och allmoge.

Augusta återvänder till Sverige, men 1883 reste hon åter utomlands, denna gång till Paris och året därpå besökte hon Italien. Under sina resor studerade och kopierade Augusta de gamla berömda mästarna. Boticelli och Perugino hörde till favoriterna, och ofta valde hon motiv av Jungfru Maria omgiven av änglar. Det är under dessa tidiga år som Augusta Jensen utför de målningar som anses höra till hennes allra bästa. Och det är porträtten som är det främsta motivet. Dels självporträtt, men också en serie oljemålningar där hon skildrar unga pojkar på Capri.

Augusta Jensen hade sin bostad och ateljé på Orrholmen i Karlstad. Några månader efter hennes död eldhärjades huset och många verk förstördes i branden. Året därpå, 1937, hölls en minnesutställning på Värmlands Museum då ett 90-tal teckningar, oljemålningar och akvareller visades.