Att förmedla de insikter och övertygelser
som ligger varmast om hjärtat

Thor Fagerkvist växte upp i Oslo, eller Kristiania som staden hette då. Fjorton år gammal började han som lärling vid Nationaltheatrets dekorationsateljé. På sin lediga tid tog han privatlektioner hos målare - för han hade ambitioner - han ville bli en fri konstnär.

1904 ställde Thor ut för första gången. Strax därefter gick hans far bort. Vid samma tid fick systern Hilda en lärartjänst i Persberg i Värmland. Mamman, och de övriga två systrarna flyttade dit och Thor följde snart efter. Där, i lärarbostaden i Persberg, tillkom ett stort antal konstverk, bland annat psykologiskt djuplodande porträtt och flammande protester mot krig och människors ondska.

Thor Fagerkvist var rikt begåvad, intellektuellt långt över genomsnittet och hade en idealistisk livssyn. Han drabbades under en period av en själskris, religiöst grubbel, och hamnade på mentalsjukhus. Men han reste sig, skickade några tavlor för bedömning till August Brunius, Sveriges ledande konstkritiker vid den tiden. Brunius var positiv. 1916 ställde Fagerkvist ut på Gummesons konstgalleri i Stockholm. Han fick även här god kritik och var plötsligt en etablerad konstnär.

I början av 1920-talet uppförde Fagerkvist en gård i Dammhyttan och döpte den till Godmansro. Han fick flera monumentaluppdrag och skapade bland annat en altartavla till Stora Kils kyrka, utsmyckningar till Norra Finnskoga kyrka och en altarmålning till Degerfors kyrka. Idag placerar hans uppriktiga och okonventionella tolkningar av det kristna budskapet honom till en av de främsta kyrkomålarna i vår 1900-talskonst. När han avled den 23 april 1960 blev Värmland en självständig och egensinnig konstnär fattigare.