Särpräglad, egenartad och originell
- både som konstnär och människa.
Ett sant uttryck för sin tid.

Stefan Johanssons konstnärskap hör ihop med Värmlands Museums historia. Hans målningar utgjorde en av invigningsutställningarna då Värmlands Museum öppnades i juni 1929. Vid återinvigdningen 2004, var det åter en stor samlingsutställning med hans bilder som presenterades.

Stefan Johansson föddes i Östergötland, men kom till Värmland som ung. I början av 1930-talet flyttade han till Karlstad där han kom att bo resten av sitt liv. Han vistades också långa perioder i Stockholm där han hade flera stora separatutställningar.

En viss utbildning fick han under några terminer på Konstfack i Stockholm. Men han ansåg sig själv som självlärd, och redan under ungdomsåren formades hans speciella måleri. Dels rent tekniskt, genom det unika sättet att måla akvarell på duk. Dels genom sina speciella porträtt eller interiörmotiv, som utstrålar en rofylld harmonisk balans. Naturskildringar och skystudier är annorlunda, och formar istället abstrakta mönster i ett mer expressionistiskt uttryck. Men han frångår aldrig sin realistiska stil.

Annars var det porträtten som rönte störst uppmärksamhet, och framför allt de av hans mor som var den ständigt återkommande modellen. Alltid allvarlig, i något stilla göromål och med sträng knut i nacken.

Stefan Johanssons konstnärskap sträcker sig över första halvan av 1900-talet. Under de senare åren var han särskilt intresserad av ljuset, levande och elektriskt. Och variationerna av den lysande lampan blev redan under hans livstid klassiska verk. Lampan fick symbolisera frågeställningar om existentiella dimensioner.