Aldrig förut hade kvinnor arbetat i krukmakarverkstan, detta var sedan urminnes tider ett självklart karlgöra.

1907 anlände Hilma Persson till Oppstuga i Ålgården i Arvika. Att en kvinna började arbeta som keramiker var i sig sensationellt, men det var inte nog med det. Idén om att tillverka keramik, inte som bruksföremål utan som konstverk, var fullständigt främmande.

Hilma Persson föddes på Hagaberg i Rackstad 1877.

Fadern Anders Persson var möbelsnickare, och kanske inspirerades hans unga dotter av arbetet med ritningar och formgivning. År 1900 var Hilma 23 år gammal, och hon flyttade till Stockholm för att arbeta på Rörstrands porslinsfabrik. På kvällarna gick hon på konstindustriella skolan - idag Konstfack.

Som lärare på Rörstrand hade hon den kände formgivaren Alf Wallander. Efter sju år återvände hon hem igen, kanske övertalad av fadern som i sina brev skriver "det är ju här den fina leran finns".

I Arvika fanns sedan länge en etablerad lergodstradition. Men trots att arbetet som keramiker och formgivare, var något nytt, var hon inte helt ensam. Hon fann ett stort stöd i sin nya granne Riborg Böving som delade Hilmas idéer. De arbetade tillsammans och kom inte bara att bli framgångsrika formgivare, utan också viktiga förebilder och inspirationskällor för kommande generationer keramiker.

Hilma Persson-Hjelm arbetade i en jugendinspirerad stil, ofta med vackra reliefer av kottar eller blommor och målade insekter, näckrosor och vackra blad. Skålar, vaser och urnor skissades noggrant upp innan arbetet med leran började. Glasyren köptes från Tyskland och England. En del sena arbeten är gjorda i en speciell kornblå glasyr som maken Rolf blandade.