"...den snällaste och anspråkslösaste menniska"

Sommaren 1900 vistas under några veckor västkustmålaren Carl Wilhelmson på Sahlströmsgården. Han har blivit inbjuden av Bror Sahlström och finner på platsen inspiration till några av sina mest kända verk. Wilhelmson berättar i brev till vänner
att han trivs utmärkt och att han känner sig fri och kan arbeta utan något socialt tryck.

För Anna Sahlström blir Wilhelmsons ankomst till gården som en skänk från ovan. I honom finner hon en person som ger henne självförtroende och stöd, en riktig konstnär.
Wilhelmsons vana att gå upp tidigt på morgonen, arbeta långa dagar i respektabla kläder och varken smaka på drycker eller röka imponerar och väcker förvåning hos Annas far
Per Sahlström. Den pappa som annars inte alls var glad över dotterns karriärsval.

Den målning som blivit mest känd av de som Wilhelmson skapade under perioden i Utterbyn är Lördagskväll. Motivet visar fyra flickor; Johanna, Anna, Ida och Lill-Anna.
Wilhelmson tyckte själv mycket om sin målning och ville behålla den. Men när konstsamlaren Ernst Thiel bjöd honom 1 500 kronor ansåg han sig inte ha råd
att ha den kvar.

1902 återvänder Carl Wilhelmson till Utterbyn. Nu skapar han bland annat verket Gårdens dotter. Det är ett porträtt av Anna Sahlström. Hon sitter i ett av gårdens rum, sträng och nästan dyster i sin finaste, mörka klänning. I verkligheten var hon dock mer gladlynt och livfull. För henne blev Wilhelmsons vistelse på gården av ovärderlig betydelse.

Även för Sahlströmsgården blir Wilhelmsons besök viktigt. De målningar han skapade där ger gården en plats i svensk konsthistoria.