Ett foto fångar ögonblicket, krymper avståndet,
låter oss nudda vid det under som tillvaron är hopsatt av.

Bertil Ludvigsson har varit verksam som fotograf i över 50 år. Hans konstnärskap kännetecknas av en romantisk ådra, där landskapet och människorna utgör favoritmotiven. Utmed sin långa fotografbana har Bertil lärt sig allt om fotografi
under långa dagar i mörkerrummet och senare i arbetet framför datorn. Bertil Ludvigsson var museifotograf på Värmlands Museum under femton år fram till sin pensionering 2001.

Bertil föddes hemma i föräldrahemmet i Höje. I tolvårsåldern fick Bertil en efterlängtad lådkamera. Han började genast dokumentera sin omgivning. 1957 sökte Bertil anställning
som fotoelev hos hovfotografen Dan Gunner. Lönen var inte stor, men räckte både till att hyra ett litet rum och en eller annan ost- och sillbricka på Stadskällan. I skarven mellan 50- och 60-talet flanerade Bertil runt i staden och fotograferade människor med sin nyinskaffade spegelreflexkamera med lätt vidvinkel.

Utöver arbetet hos Dan Gunner fann Bertil inspiration till sitt arbete genom kamraterna i Karlstads fotoklubb. Uppbrotten från Dan Gunners ateljé kom 1964. Bertil öppnade
en egen ateljé på Kvarnberget. Men bara en kort tid senare flyttade Bertil och hans dåvarande fru till Ekshärad. I Ekshärad växte nya bilder fram. En del av bilderna rönte framgång i flera fototävlingar.

Det fria mer konstnärliga fotograferande möjliggjordes genom stipendium och olika uppdrag, både hemma i Värmland och ute i världen. Friheten att under en längre tid
kunna röra sig fritt, ta del av nya platser och människor, gripa stunden och fånga det där speciella ögonblicket har alltid betytt mycket för Bertil.