Vår kunskap om medeltiden skiljer sig från de tidigare tidsperioderna på ett avgörande sätt. Från medeltiden finns skriftliga källor vilket gör att man har en betydligt större möjlighet att skriva om landskapets historia. Arkeologin har dock haft en möjlighet att fylla en del av de luckor som finns i den värmländska medeltidshistorien. Och luckor finns det gott om. De historiska källorna från medeltiden är få och ofta kortfattade.

Kristendom och kyrkor
Medeltiden innebar stora förändringar för människorna i Värmland. En avgörande förändring var kristendomen. När man blev kristna i Värmland finns det många idéer och åsikter om. Vi vet från undersökningar av vikingatida gravhögar i Säffle att man begravt obrända skelett i äldre gravhögar. I gravarna fanns dels kremeringsgravar och dels yngre skelettbegravningar. De undersökta gravhögarna låg dels intill Hotell Royal och dels i anslutning till Hembygdsgården. Förekomsten av skelettbegravningar i högar kan tas som en indikation på att människorna i Säffletrakten åtminstone var influerade av kristendomen under vikingatiden. Tyvärr är gravarna inte daterade närmare än så.

Genom ett antal arkeologiska undersökningar av kyrkplatser har vi också fått betydligt mer kunskap om när kyrkor började anläggas i landskapet men också hur kyrkorna varit konstruerade. Från 1900-talet och framåt har omkring 20 arkeologiska undersökningar utförts som på ett eller annat sätt kommit att inbegripa kyrkor. Bland dessa kan nämnas Åstenskog, Lönnskog, Glava, Blomskog, Östra Fågelvik, Skillingmark, Botilsäter och Lurö.

Bild från 1970-talets undersökning av Östra Fågelviks kyrka. Vid undersökningarna påträffades bland annat ett 15x9 meter stort långhus, ett tjugotal skelett och flera mynt. Det äldsta myntet dateras till perioden 1208-1216. Kyrkan övergavs på 1680-talet.

I övergången mellan äldre och yngre järnåldern uppkom ännu ett nytt gravskick, högen. Denna gravtyp, tillsammans med övertorvade stensättningar, blev de dominerande under de resterande delarna av järnåldern. Gravplatserna kom nu i allt högre utsträckning att ligga i direkt anslutning till gårdarna där människorna bodde. Liksom tidigare är huvuddelen av de begravda kremerade.

I Värmland är kunskapen om gravhögar jämförelsevis god och totalt har omkring 130 undersökts. De senast undersökta är de vid Backa i Årjäng och i Nyckelby i Övre Ullerud. Gravarna i Backa visade sig bland annat innehålla flera kvinnogravar varav en var särskilt väl utrustad. Gravhögen, som var placerad på platsen för kremeringen, innehöll bland annat en ornerad keramikurna, en eldslagningssten, kamfragment, bennålar och en nål av järn. Gravarna i Backa dateras till romersk järnålder och folkvandringstidens början.

De undersökta gravarna i Nyckelby har ingått i ett större gravfält som nu tyvärr är förstört till största delen. Gravarna, som dateras till vikingatiden, låg intill en samtida boplats som har undersökts till viss del. Den bäst bevarade graven innehöll de brända benen efter en äldre mansperson. Den döde hade bränts på platsen och bland fynden fanns resterna efter en benkam, en keramikurna, fragment av en bennål mm.

Även om många gravhögar kan se likartade ut på utsidan, kan de variera högst väsentligt i de inre delarna. Sannolikt speglar detta både personliga val och lokala skillnader i hur man begravde sina döda. Det är först när gravarna undersöks som man har möjlighet att se hur de skiljer sig. Skillnaderna kan bestå konstruktionsdetaljer, i hur mycket av den dödes ben som fått följa med i graven eller med vilka gravgåvor som nedlagts.

Från Tuva i Säffle har vi flera exempel på vad man lade ner i gravarna under vendeltid. Från undersökningarna har vi fynd av järnknivar, hängsmycken av brons, bronsnålar, keramik med hjulsämplar mm. Från vikingatida gravar på samma plats finns oval spännbuckla, broddar av järn, benkammar och en drakkrok av järn.

Vid undersökningarna i Botilsäters kyrka på Värmlandsnäs 1936 påträffades över 300 medeltida mynt. Det äldsta av mynten är från Knut Erikssons tid (1167-96). Myntens härkomst är bland annat Norge, Danmark, Tyskland och Gotland. Av mynten från 1200-talet dominerar mynten från Norge. Tolkningen av kyrkan efter avslutade undersökning var att den från början endast bestått av ett mindre kapell i den nuvarande kyrkans västra del. Att kyrkan anlagts under 1100-talet stärks också av det faktum att man i kyrkan haft en tympanonsten och en dopfunt som båda dateras till 1100-talet.

Undersökningarna av Lurö kyrka påbörjades i slutet av 1980-talet och har fortsatt in i 2000-talet. Bland många intressanta resultat har man bland annat kunnat se att kyrkan har utgjorts av en stenkyrka i romansk stil med absid. Kyrkan, som haft ett rektangulärt långhus, är över 20 meter lång och 7,5 meter bred. Kyrkan har sannolikt byggts till vid olika tillfällen i dess historia, vilket ett antal dateringar också tycks visa. Vid undersökningarna 1989 påträffades ett norskt mynt från tiden 1175-1202 i absiden.

Lurö kyrka. Bilden är från 2007 års undersökning av kyrkan. 14C-analyser från kyrkan indikerar att kyrkan kan ha börjat byggas redan under 1000-talet. 2007 års undersökning innebar också de första fynden av gravar på platsen. Gravarna har daterats till 1200-talet.

Vid fortsatta undersökningar har man bland annat påträffat gravar i anslutning till absiden i kyrkans östra kant. Gravarna har daterats till 1200-talets början och mitt. I Långhusets södra vägg påträffades en ingång vid undersökningar i början av 2000-talet. Vid undersökningarna har man också daterat kol från det kalkbruk som användes när man byggde kyrkan. Två dateringar visar att kyrkan kan ha börjat byggas redan under första hälften av 1000-talet.

Borgar
Ruinerna efter Edsholms borg ligger intill järnvägen och landsvägen mellan Grums och Slottsbron. Edsholm var en kunglig fogdeborg och uppfördes sannolikt på 1370-talet. Borgens historia blev kort då den brändes ner i samband med Engelbrektsupproret 1434. Så säger skriftligt källmaterial och detta verkar bekräftas av de mynt man funnit. Mynten är präglade mellan 1370-talet och 1420-talet.

Borgen har undersökts arkeologiskt vid flera tillfällen. På 1940- och 1950-talen undersöktes delar av borgkärnan där man bland annat påträffade en kniv, armborstpilar, bultlås, keramik och ringbrynjeringar. I samband med utbyggnaden av järnvägen kom delar av förborgen att undersökas 1991-92.

Vid 1991-92 års undersökningar kom delar av fem byggnader att undersökas. Tyvärr visade det sig att vissa byggnadsrester vara förstörda sedan ett tidigare järnvägsbygge. De undersökta byggnaderna tolkas ha utgjort en del av förborgen och de har sannolikt byggts något senare än själva borgkärnan. Samtliga undersökta huslämningar uppvisade spår efter brand. Utanför, men också i huslämningarna, påträffades kulturlager som innehöll rikligt med fynd och djurben.

I området för huslämningarna påträffades stora mängder lerklining, tegel, bränd torv och näver. Detta visar att husen varit lerklinade och haft torvtak. Alla undersökta hus, utom ett, tolkas ha varit uppförda i korsvirkesteknik. Lämningarna efter husen ger intrycket av att husen har varit snabbt uppförda och inte varit stabilt byggda. Man verkar dock ha ansträngt sig för att vitkalka dem på utsidan.

Tre av huslämningarna tolkas som någon form av bostadshus då man här påträffat härdar. Ett av dessa hus tolkas som en manskapsbarack. I denna byggnad påträffades mycket djurben, men också mynt, dryckeskärl, speltärningar och vapendetaljer. Här fanns också tydliga tecken på matlagning. Ett annat av husen tolkas som att det främst utgjort sovplatser. Här påträffades en ovanligt stor härd.

Ett hus skiljde sig genom en något oval form. Husets golv var också nergrävt i marken. Inne i huset påträffades en ugnskonstruktion tillsammans med slagg, en gjutform och rester efter hornhantverk.

En femte byggnad tolkas ha varit ett kombinerat magasin och skrivarstuga. Här påträffades mycket bränd säd, två lås, ett bokspänne och en ljushållare. Huset hade också en tillbyggnad i knuttimmerteknik. Denna byggnad har tolkats som ett stall. Här påträffades mycket havre och spår efter hästgödsel.

Av de 2800 föremål som togs tillvara är en mycket stor del järnföremål där merparten är av militärt slag. Bland föremålen finns vapen och rustningsdetaljer. Här finns också spelpjäser som tärningar och schakfigurer. Föremålen ger intryck av en maskulin värld och endast i själva borgen har man funnit föremål som direkt kan kopplas till kvinnor. Beträffande hur många som bodde på borgen har man gjort en uppskattning som talar om en borgherre med familj och hushåll, ett 20-tal soldater, minst en hantverkare, en skrivare och kanske några fler.

Under åren 1992-96 delundersöktes borgen på Saxholmen i inloppet till Ölmeviken. Borgen, som inte finns omnämnd i några medeltida källor, väckte en rad frågor om datering, vem som byggt den och när och varför den övergavs. Undersökningarna kom att inriktas mot frågor kring vardagslivet på borgen genom att se den som en boplats och arbetsplats.

Genom undersökningarna har man kunnat tidsfästa borgen till 1200-talets andra hälft. Däremot har man inte säkert kunna säga något om när borgen byggdes och inte heller något om när den övergavs. Det verkar dock som om borgens användningstid varit relativt kort.

Vem som lät bygga borgen har man heller inte kunnat ta reda på, men en teori är att det var kungamakten som lät bygga borgen som ett led i riksbyggandet. Vid samma tid byggdes en rad andra borgar i landet.

Vid undersökningarna har man kunnat se att vissa konstruktioner och fynd har föregått den egentliga borgen. Detta är lämningar som tolkas ha använts under tiden borgen byggdes. Bland dessa anläggningar kan nämnas en kalkmila och några byggnadsrester.

Under borgens huvudsakliga livstid fanns flera byggnader och konstruktioner. Bland dessa fanns ett 10x10 meter stort torn som kan ha varit upp till 20 meter högt. Kring borgen fanns en palissad med förstärkningar i norr och söder. Här fanns också ett kombinerat magasin och vakttorn, en hallbyggnad, en frustuga, ett hus för borgens besättning, en smedja mm.

På den lilla ön Körsbärsholmen vid Önaholm mellan Säffle och Åmål, finns lämningar som kan liknas vid en mindre borg eller befäst gård. Lämningarna består av en stor husgrund med spismursröse och källare, en stor källare och en hålväg. Vid undersökningar 2000 daterades kol från spismursröset i den största husgrunden till mellan 1200-1400-talen.

Gårdar
Mycket få undersökningar har utförts av medeltida bebyggelselämningar. Till de bäst undersökta hör Skramle i Gunnarskog. Undersökningarna utfördes under åren 1990-98.

Bosättningarna på platsen har kunnat spåras tillbaks till 500-700-talen. Från denna tid påträffades bland annat rester efter ett långhus. Från samma tidsperiod återfanns även en runsten med den äldre runraden i en av husgrunderna från medeltiden. Bebyggelsens tyngdpunkt verkar ha infallet under 1200 och 1300-talen. Från slutet av 1200-talet verkar det ha funnits tre hushåll på platsen medan antalet hushåll sjunkit till två i början av 1300-talet. Gården verkar sedan ha varit övergiven i omkring 100 år för att sedan åter tas i anspråk i mitten av 1400-talet fram till 1500-talets början.

Sammanlagt har omkring 15 olika husgrunder påträffats och undersökts på platsen. Bland husen fanns flera bostadshus, förrådshus, en smedja och lador.

Bland de närmare 660 fyndposterna kan nämnas, hästskor, knivar, skäror, söljor och pilspetsar av järn. Vidare finns fynd av brynen i skiffer och sländtrissor av täljsten. På gården har ingen keramik påträffats. Istället har man påträffat tydliga spår efter hantverk i täljstenen och bland detta material påträffades grytfragment. Närmare 90% av fyndmaterialet kan kopplas till perioden från 1200-talets mitt till 1300-talets början.

Från Dalby i Torsby kommun finns exempel på en gård från övergången mellan vikingatiden och medeltiden. Lämningarna som undersöktes i Backa åren 1996-99 har i huvudsak daterats till perioden mellan 1000-1200-talet även om det finns såväl tidigare som senare dateringar från samma plats. På platsen har man undersökt lämningarna efter ett långhus som varit omkring 20 meter långt och 6 meter brett. På platsen fanns ytterligare två byggnader varav det ena tolkats som ett kokhus och det andra som ett enklare uthus. Bland fynden kan nämnas mycket slagg, eldslagningsflintor, skifferbryne, bronsföremål, pärlor av glas och diverse järnföremål.

Vid undersökningar av Takene gamla tomt i Borgvik 1999 påträffades lämningar efter ett samtida hus som det vid Backa. Lämningarna efter huset var kraftigt skadade och bestod av väggrännor och stolphål som låg under en sentida ladugård. Prov från en väggränna daterade huset till mellan 1000-1200-talet.

Lämningarna efter Sunne gamla prästgård upptäcktes 2003. Enligt skiftliga uppgifter skall gården ha bränts 1565 under nordiska sjuårskriget. På platsen påträffades omfattande kulturlager, anläggningar och flera husgrunder, alla med tydliga spår efter brand. Fynden och dateringarna visar på bosättning från 900-1100-talen men också från 1500-talet. Köla prästgård var också det en gård som råkade illa ut under 1565 års krigshandlingar. Vid en arkeologisk utredning 2006 påträffades ett flertal husgrunder i beteshagen söder om den nuvarande mangårdsbyggnaden. Flera av husgrunderna uppvisade spår efter brand.