Hur stor bebyggelsen i Värmland var under bronsåldern vet vi mycket litet om. Genom förekomsten av olika slags fynd och lämningar kan vi skapa oss en grov bild av hur det kan ha sett ut. Påtagligt är att fornlämningsbilden varierar kraftigt beroende på var man befinner sig i Värmland. I stora delar av landskapet finns inga lämningar i form av daterbara fynd eller gravar från tidsperioden men människor har säkert bott där ändå. Bland annat har daterade fångstgropar från sådana områden visat att så varit fallet.

I vissa delar av Värmland, som delar av Värmlandsnäs, längs Glafsfjorden och Frykensjöarna, verkar bosättningarna ha legat relativt tätt. Särskilt tydligt är detta i de södra delarna av Värmlandsnäs. På de flesta andra platser verkar bosättningarna ha legat betydligt längre från varandra.

Från mitten av bronsåldern blev klimatet gradvis kallare. Detta innebar inte bara att temperaturen gradvis sjönk utan också att regnmängden ökade. Detta ledde i sin tur bland annat till att jordarna urlakades snabbare och på sikt till att träd som granen bredde ut sig från norr.

Spåren efter vad man livnärde sig av under bronsåldern är än så länge få. Genom olika arkeologiska undersökningar har vi funnit spår efter att man bland annat odlat naket korn, emmer, spelt och korn. Benmaterial från boplatser visar också på att man höll tamboskap som nöt och får/get men också att man fiskat gädda. Det senare exemplet har vi från Värmlandsnäs.

I vissa delar av Sverige har man kunnat se spåren efter expansion under yngre bronsåldern. Denna expansion har inneburit att nya marker öppnats upp för bete och odling. Från Värmland finns än så länge endast ett motsvarande resultat och det är från trakterna kring Lennartsfors. Pollendiagram från detta område visar på en kraftig ökning av mänsklig påverkan på marken under yngre bronsåldern. På andra platser i Värmland tycks fornlämningsbilden bekräfta samma sak, en expansion under övergången mellan yngre bronsåldern och äldre järnåldern. Antalet gravar som kan dateras till perioden är högre än perioden innan och de har en större spridning i landskapet än förut.

Mycket få boplatser från bronsåldern har upptäckts i Värmland. I dag rör det sig om cirka femton platser med boplatslämningar som helt eller delvis kan dateras till tidsperioden. Några av de bäst undersökta är Backegården strax norr om Årjäng (se under neolitikum), Götterstad i Millesvik på Värmlandsnäs och Torvnäs i utkanten av Sunne. På Backegården framkom, förutom ovan nämnda huslämning, spåren efter ytterligare ett hus samt ett stort antal härdar och gropar från yngre bronsåldern och äldre järnåldern.

Boplatsen vid Götterstad innehöll också lämningar från järnåldern men framför allt kunde den uppvisa flera huslämningar varav en från mellersta bronsåldern och en, möjligen två, från yngre bronsåldern. Det äldre huset var ett minst femton meter långt tvåskeppigt hus. Boplatsen innehöll också omfattande kulturlager, med andra ord jordlager som påverkats av mänsklig aktivitet. Dessa kulturlager innehöll fynd av keramik, brända djurben och lämningar efter metallframställning. I en kokgrop daterad till mellan 1200-900 f Kr påträffades också järnslagg vilket visar att man redan under yngre bronsåldern tillverkat järn på boplatsen.

Fynden från Torvnäs i Sunne är betydligt blygsammare men är intressanta då denna plats är en av fyra kända inom ett relativt begränsat område. Vid Torvnäs undersöktes endast det som tolkas utgjort en del i en större boplats. Dessa delar innehöll bland annat en kokgrop och andra grävda gropar som innehöll flintavslag och brända djurben efter nötboskap. De undersökta delarna har daterats till mellan 1500 och 800 f Kr. Detta gör den till en av få undersökta boplatser som helt kan dateras till bronsåldern.

Bronsåldern har sitt namn efter de bronsföremål som importerades nere från Europa. Allteftersom blev man bra på att tillverka egna föremål i Sverige. Från Värmland känner vi idag till ett knappt 80-tal föremål av brons från bronsåldern. Det rör sig om vapen som exempelvis svärd och dolkar men också om redskap och personliga föremål såsom yxor, rakknivar och pincetter.

Bronsföremålen har hittats i olika sammanhang. Ett fåtal har påträffats i gravar och då nästan uteslutande från äldre bronsåldern. Andra föremål har påträffats i vad som kan tolkas som rituella sammanhang. De största sådana fynden är de två stora depåfynden från yngre bronsåldern, Järpetanfyndet och Rudsfyndet. Dessa två depåfynd från mellan 900-700 f Kr innehåller tillsammans omkring 40 föremål. Bland fynden från Järpetan kan nämnas en rakkniv med skeppsmotiv, holkyxor och tre fragment från en bronslur. Rudsfyndet innehöll bland annat två bronssvärd och två halsringar. Bronssvärden är av en typ, som sannolikt tillverkats i Bayern i nuvarande Tyskland.

Lämningarna efter bronshantverk, att man tillverkat bronsföremål, är än så länge få. Från Värmland finns två gjutformar för bronsföremål. Det ena kommer från Munkforstrakten och den andra från utkanten av Arvika. Gjutformen från Blia i Munkfors är en kombinationsgjutform från äldre bronsåldern. I den ena delen kunde man gjuta två skäror och i den andra kunde man gjuta en dolk (eller spjut). Deglar från bronshantverk har ännu så länge endast hittats vid Berg på Värmlandsnäs, dels i ett så kallat kulthus och dels under en intilliggande grav. På samma plats påträffades även ugnsrester. I deglarna smälte man det brons som sedan hälldes i gjutformarna.

Degel från Berg på Värmlandsnäs. Denna degel påträffades i ett stolphål som ingått i ett så kallat kulthus. Kulthuset låg intill tre stensättningar, varav en undersöktes 2007. Under stensättningens stenpackning påträffades sju skeppssättningar. Kulthuset har daterats till omkring 800 f Kr.

I Värmland utgörs bronsålderns kända gravar av rösen och stensättningar. Detta är gravar helt byggda av sten. Vanligen ligger gravarna på höjder, gärna med utsikt över vatten. Rösen förekommer också på uddar och öar i sjöar. Rösena kan ses som en utveckling av hällkistorna då även rösen ibland innehåller manslånga kistor. Skillnaden är att kistorna i rösena sedan täckts av en stenpackning. Från diverse fynd och undersökningar vet vi att man redan kring 1500 f Kr började uppföra rösen i Värmland. Traditionen höll sedan i sig till omkring 400 e Kr. Sett utifrån de samtida boplatserna har gravarna en tendens att ligga ganska långt ifrån dessa. Ibland verkar gravarna kunna ligga flera kilometer från den samtida boplatsen. Detta, tillsammans med andra iakttagelser, tyder på att människorna utnyttjade ganska stora områden. Ett undantag från denna bild utgör delar av Värmlandsnäs där i alla fall vissa gravar verkar ha legat nära boplatserna, kanske mellan 200-300 meter ifrån. Detta är i sig en indikation på att bosättningarna legat tätare här än på många andra ställen.

Värmlandsnäs största gravröse. Detta gravröse, sannolikt anlagt under äldre bronsåldern, ligger vid Noltorp i Millesvik på Värmlandsnäs. Röset har för ovanlighetens skulle dubbla kantbrätten, anlagda runt själva kärnröset som syns på bilden. Sammanlagt uppgår rösets diameter till omkring 30 meter. På samma plats finns fler gravar från bronsåldern, bland annat Värmlands största långröse, 65 meter långt.

Under loppet av bronsåldern slår brandgravskicket igenom vilket innebär att den döde bränts på bål. Brända ben är också bland de vanligaste fynden vid undersökningar av gravar. Endast i några fall finns uppgifter om obrända ben från bronsåldersgravar.

De bäst undersökta gravarna av röse/stensättningstyp i Värmland finns från Älvenäs vid Rayonfrabriken, från Nödviksudden utanför Säffle och från Backenäset i Töcksmark. Rösena vid Älvenäs kan dateras från omkring 1300 f Kr till 400 e Kr. Centralbegravningen i röset vid Nödviksudden har daterats till 900-800 f Kr. Stensättningen vid Backenäset slutligen har daterats till mellan 700-300 f Kr.

I bronsålderns rösen och stensättningar är det sällan bara en gravläggning. Från såväl Älvenäs som Nödviksudden finner vi exempel på att rösena kan innehålla mellan tre och fler begravningar i varje, kanske ännu fler. I röset från Nödviksudden var både unga individer och något äldre individer begravda.

Många förknippar säkert bronsåldern med hällristningar. Sådana finns också i Värmland men det finns idag bara fyra kända figurristningar. Dessa ligger alla på Värmlandsnäs. Ristningen vid Ulvudden i Eskilsäter innehåller sju eller åtta skeppsristningar samt ett 70-tal så kallade skålgropar. Skålgropar kännetecknas av mindre gropar som huggits in i hällen. Genom stilstudier kan ristningen med stor sannolikhet dateras till den yngre bronsåldern.